Opinionsmätningar lutar just nu åt att det kommer att bli Hillary Clinton och Donald Trump som får göra upp om presidenttiteln den åttonde november. Clinton har tidigare gjort uttalanden som strider mot det vetenskapliga kunskapsläget om vaccin, men har i den aktuella kampanjen kommit ut som stark supporter för vetenskapen på området.
Trump tweetade i september 2014 ”jag är inte emot vaccinationer för dina barn, jag är emot vacciner i en stor dos. Sprid ut dom över en lång period & autism minskar.”
Det finns en del frågor som sakkunniga inom vaccin är rörande överens om. Ett exempel är frågan som både Clinton och Trump har uttalat sig om, att vaccin inte orsakar autism. Där Clinton har valt att lyssna till expertisen, har Trump dock tagit en rakt motsatt ställning. Med argument som att ”små barn inte är hästar” sprider han istället ett farligt budskap. Kombinerat med en stor publik och ett starkt inflytande utgör Trumps uttalanden i sig själva ett hot mot folkhälsan – även om han aldrig kommer att hamna i en beslutsfattande position. Det är hög tid att titta närmare på vad som skaver i Trumps retorik.
På de 140 tecken som twitterformatet tillåter, lyckas Donald Trump sprida två myter som båda på egen hand innebär en risk för ökad ohälsa ifall de tas på allvar: att det nuvarande vaccinationsprogrammet skulle innehålla för många vaccin, och att vaccin skulle vara länkat till autism. Båda är långt ifrån sanningen.
Vaccin orsakar inte autism. Få saker kan anses bevisade med så stor säkerhet. Idén om att vaccin skulle vara länkat till Autism kommer från en forskningsrapport från 1998, som senare visade sig vara både köpt och förfalskad: av de 12 barn som ingick i studien stämde patientjournalerna inte överens med vad som rapporterades i forskningen för ett enda. Forskningen återkallades, med kommentarer från redaktörerna om att ”det stod helt och hållet klart, utan någon som helst tvetydighet, att påståendena i artikeln var helt och hållet falska”.
När USA:s president talar lyssnar hela världen. Om Donald Trump vinner valet i november kan det få förödande konsekvenser.
Det enda forskningsunderlag som kopplingen mellan vaccin och autism grundar sig på var alltså utstuderat bedrägeri. Och forskning som bevisar motsatsen finns i överflöd. En studie såg till alla barn födda i Danmark under en 8-årsperiod – sammanlagt över en halv miljon barn. Slutsatsen? ”Den här studien ger stark evidens mot hypotesen att MPR-vaccin orsakar autism”.
En strukturerad granskning av 64 olika studier på MPR-vaccinet – trippelvaccinet mot mässlingen, påssjuka och röda hund, som var fokus för den förfalskade forskningen från 1998 – inkluderade sammanlagt över 14 miljoner barn, och fann att en koppling till autism var osannolik. År av forskning och erfarenhet målar upp en entydig bild: MPR-vaccinet är inte det hot mot barns välbefinnande som motståndare försöker ge sken av. Istället beräknar WHO att endast mässling-komponenten i vaccinet har räddat över 17 miljoner liv, bara under 2000-talet, och därmed är en av de bästa investeringarna i vår folkhälsa.
Faktum är att autism inte ökar i samhället
Men om vaccinmotståndarna har fel om vaccin, hur förklarar vi de senaste årens dramatiska ökning av autism? Faktum är att autism inte ökar i samhället. Vaccinationsmotståndare, bland annat Donald Trump själv, vill gärna tala om en epidemi av autism, men någon sådan existerar helt enkelt inte. Det är ett språkbruk som vittnar om en föraktfull bild av personer på autismspektrat hos vaccinationsmotståndarna, men framförallt är det fel i sak.
Det finns flera skäl till varför det kan se ut som om autism har ökat sedan vi började vaccinera med MPR-vaccinet, trots att det inte är sant. Autism var i det närmaste okänt när MPR introducerades 1971. Begreppet gjorde entré i läkares ordförråd på en bred front först 1980, när tillståndet för första gången beskrevs i diagnosmanualen DSM. Diagnosticering kommer alltid att öka i samband med att kännedom om ett tillstånd ökar bland vårdgivare. 1994 utökades dessutom definitionen av autism till att även innefatta högfungerande autism – det som då kallades för Aspergers syndrom. Givetvis gav detta en märkbar ökning av antalet autism-diagnoser, helt enkelt för att autism blev ett bredare begrepp.
Det är sant att antalet personer som fått en autismspektrumdiagnos har ökat, men det kan helt förklaras av att vi blivit bättre på att identifiera och ställa korrekt diagnos; antalet personer som lever med autismspektrumliknande symtom har inte förändrats över tid. Det kan vi konstatera efter en omfattande studie som publicerades förra året. Studien hittar inga bevis för att förekomsten av autismspektrumtillstånd skulle ha förändrats mellan 1990 och 2010, om vi korrigerar för förändringar i diagnosmetoder, trots att vaccin har blivit tillgängligt i fler och fler länder under denna period. Autism visade sig inte heller vara speciellt mycket vanligare i vissa geografiska områden än andra, trots att tillgång till vaccin skiljer sig väldigt mycket mellan olika länder.
Eftersom vi på goda grunder kan säga att vaccin inte orsakar autism, framgår med självklarhet att även den andra meningen i Trumps tweet är falsk: autism kommer inte att minska om vaccinationsprogrammet sprids ut över en längre tidsperiod. Om vi bortser från kopplingen till autism, finns ändå andra felaktigheter i påståendet som förtjänar att bemötas. Uttalandet bygger på en vanlig myt om att dagens vaccinationsprogram, med alla vaccin som lagts till över åren, skulle utgöra en tung belastning för barnets immunförsvar.
I en amerikansk enkätstudie var 23% av de tillfrågade föräldrarna ifrågasättande till antalet vaccin deras barn rekommenderas.
En sådan oro är dock helt obefogad.
Dagens vaccinationsprogram är testat och säkert. Den enda konsekvensen av att sprida ut vaccinationerna över en längre tidsperiod är att fler barn går utan skydd under en längre tid än nödvändigt, och utsätts för onödiga risker att drabbas av sjukdomar som är mycket smittsamma, och som kan vara livshotande eller ge livslångt bestående men. När vaccinationsmotståndare inte kan få oss att helt undvika vaccin, är en vanlig strategi att istället försöka fördröja dem, men inte heller detta ska vi finna oss i.
Det korrekta svaret är att tillgänglig forskning inte ger grund för att vänta med vaccination längre än vi gör, och forskningsläget är i slutändan alltid mer intressant än andra resonemang. Om det ändå är psykologiskt otillfredställande att hänvisa till att nuvarande rekommendationer är välbeprövade och vilar på en god vetenskaplig grund, så finns det även rent matematiska förklaringar till varför idén om ett överbelastat immunförsvar inte håller.
Det är sant att barn som följer vaccinationsprogrammet idag skyddas från betydligt fler sjukdomar än tidigare. En orolig förälder kan fråga sig hur vi vet att dagens generation av barn inte kommer att få besvär som vuxna. Även om vi vet att vaccin är säkert, hur kan det finnas långtidsstudier på att det är ofarligt att ta så många vaccin som barn får idag? Svaret är att det helt missar poängen att prata om antal vaccin, eftersom vi då bortser från de stora framsteg som skett i hur vaccin tillverkas.
Vaccin fungerar genom att injicera små mängder av kroppsfrämmande ämnen, så kallade antigener, som framkallar en immunrespons hos kroppens celler. Immunitet uppstår genom att kroppen lär sig tillverka antikroppar som bekämpar dessa antigener. Allteftersom vi blivit bättre på att tillverka vaccin, har vi kunnat identifiera allt mindre komponenter som nödvändiga för att framkalla immunitet. Förut var det betydligt vanligare att injicera hela virus; idag kan det röra sig om enstaka proteiner.
En person som är född i Sverige före 1979 har till exempel sannolikt vaccinerats med det så kallade helcellsvaccinet mot kikhosta. Endast detta vaccin beräknas innehålla omkring 3000 antigener. Detta kan jämföras mot dagens vaccinationsprogram, som för alla sina åtta vaccin bara innehåller sammanlagt runt 48 antigener – vaccinen mot difteri och stelkramp innehåller t.ex. endast en antigen var.
Det är alltså helt felaktigt att hävda att vi inte har långtidsdata på hur barn påverkas av att injiceras med så många vaccin som de får idag. Våra barn har i vaccinets historia aldrig förr injicerats med så få kroppsfrämmande ämnen som idag. Varje nu levande vuxen som har följt ett vaccinationsprogram utgör ett kunskapsunderlag för att våra immunförsvar tål betydligt hårdare utmaningar än vad dagens bvc-vaccin utgör.
När USA:s president talar lyssnar hela världen. Om Donald Trump vinner valet i november kan det få förödande konsekvenser. Jag säger inte att vi hellre ska lyssna på Hillary Clinton, när hon twittrar med hashtaggen #vaccineswork. Mässlingen har ingen politisk färg. I fråga om vaccinationsprogrammets säkerhet: lyssna till vetenskapen, inte till politiken.
David Hedlund driver vaccinmyter.se
