Genetiska skillnader i en gen som heter FADS1 kan förklara risken att drabbas av flera olika sjukdomar.
Förmågan att tillverka fettsyror som omega-3 och -6 i kroppen kan skilja sig från person till person. Dessa genetiska skillnader påverkar i sin tur risken att drabbas av till exempel metaboliska och inflammatoriska sjukdomar.
Forskare i Uppsala visar nu att det är genen FADS1 som spelar huvudrollen i detta drama och visar hur den genen kan kontrolleras.
Inom genen FADS1 finns en kontrollpanel som reglerar vår förmåga att tillverka fettsyror som omega-3 och -6. Den kontrollpanelen tillkom i vår arvsmassa för sex miljoner år sedan och finns enbart i människor och schimpanser men ingen annan art.
För 300 000 år sedan skedde en mutation i denna kontrollpanel som gjorde det möjligt för oss att öka tillverkningen av omega-3 och -6 ytterligare. Dessa fettsyror är bra för hjärnans utveckling och genen FADS1 har förmodligen varit en bidragande faktor i människans evolution. Eftersom det varit så förmånligt att kunna tillverka stora mängder fettsyror har också mutationen spridit sig och blivit mycket vanlig i stora delar av världen.
Evolutionär fördel blir handikapp
Men 300 000 år senare kan denna mutation ligga bakom en ökad risk för ett flertal sjukdomar.
– Nu när vi lever längre och har förändrat vår kost radikalt, modern mat i västvärlden har ett drastiskt överflöd av omega-6, har den fördelen som vi haft tidigare snarare blivit ett handikapp och ökar risken för många sjukdomar, säger Gang Pan, huvudförfattare bakom studien, i ett pressmeddelande.
Förr var vår diet mer balanserad mellan omega-3, som finns i fisk och grönsaker, och omega-6 som finns i kött och ägg. En förändrad balans mellan dessa fettsyror kan påverka allt ifrån kolesterolnivåer i kroppen och blodsocker, samt påverka risken för allergier, inflammatoriska sjukdomar som reumatism och IBS samt olika typer av cancer som ändtarmscancer.
Forskare bakom studien förklarar att fleromättade fettsyror som omega-3 och -6 är inblandade i förvånansvärt många processer i kroppen och kan bli ett viktigt mål för framtida behandlingar av alla dessa sjukdomar.
