– Blir det en kall vecka med en medeltemperatur under noll så dröjer det sedan enligt våra beräkningar cirka en vecka innan influensaepidemin kommer igång, säger Nicklas Sundell, forskare på Sahlgrenska akademin och infektionsläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Köldknäpp – en tydlig trigger
Förekomsten av virus har sedan jämförts med tid med västerstatistik från SMHI. Resultatet är tydligt: Influensautbrotten börjar ta fart ungefär en vecka efter den första riktigt kalla perioden med låg utomhustemperatur och låg luftfuktighet.
– Det är den här lilla köldknäppen som vi tror är starkt bidragande till att kicka igång epidemin. När den sedan väl är igång så rullar den på även om det blir plusgrader. Är det tillräckligt många sjuka så är det ändå många som blir smittade, säger Nicklas Sundell.
Men det är inte bara kyla som gör att influensa sprids.
Studien stärker bilden av att de mycket små vätskedroppar som omger viruset får bättre flygförmåga i kallt och torrt väder. Den omgivande torra luften suger åt sig av vätskan och de så kallade aeosolpartiklarna krymper och kan färdas längre.
Det forskarna till studien finner intressant är den tydliga förutsägbarheten i tid, att influensautbrotten varje granskad säsong börjat ta fart just veckan efter en köldknäpp.
– När det är både kallt och torrt, och de små partiklarna flyger långt, finns en grogrund för att epidemin ska ta fart. Men det är inte bara kyla som gör att influensa sprids. Det måste finnas fall i samhället som kan smitta andra, och det måste finnas en tillräckligt stor andel människor som är mottagliga för influensasjukdom, säger han.