I studier på möss har forskare vid Karolinska institutet för första gången kopplat en gen till tinnitus. De visar att utan en fungerande GLAST-gen har djur högre risk att få tinnitus. Genen ser normalt till att städa upp överflödiga mängder signalämnen som samlas mellan nervceller. Om inte signalämnen rensas upp kan signaler mellan nervceller fortsätta oavbrutet och överstimulerar nervcellerna. Liknande mekanismer har tidigare kopplats till bland annat krampanfall.
Nu måste forskarna gå vidare och reda ut i vilka celler genen spelar störts roll vid tinnitus, det kan vara direkt i örat eller högre upp i hjärnan. Innan det är någon idé att framkalla läkemedel för att behandla eller förebygga tinnitus behövs också en tydlig metod för att mäta en upplevd förbättring eller försämring av fantomljuden hos patienter.
Tinnitus – fantomljud kan bero på olika saker
Ungefär en av tio människor drabbas av tinnitus, ett upplevt ringande ljud i örat, någon gång i livet. Vissa kan lära sig leva med det medan andra får allvarliga konsekvenser som sömn- och koncentrationssvårigheter eller depression och ångest.
Tinnitus är egentligen bara ett symptom på bakomliggande sjukdom. Det kan orsakas av en mängd olika saker som oljud, skallskador, infektion, droger eller problem med blodcirkulationen.
Kognitiv beteendeterapi har visat sig effektivt för att hjälpa patienter hantera sin tinnitus men det finns idag ingen behandling som faktiskt kan minska fantomljuden.
