Förutom att färre kvinnor spräcks eller klipps vid hemförlossning är även andelen som skadar ändtarmsmuskeln vid hemförlossning så låg som 0,7 procent.
– Även om det handlar om en grupp med mindre riskfaktorer så är 0,7 procent väldigt lågt. Det var låg förekomst av andra skador också och väldigt få behövde klippas i mellangården, säger Malin Edqvist, disputerad forskare från Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, och legitimerad barnmorska.
Totalt undersöktes 2992 hemförlossningar som skedde i norden under åren 2008–2013. Förlossningarna var planerade att hållas hemma och medverkande barnmorska hade träffat kvinnan i förväg.
– Man säger ofta att de som föder i hemmet är en selekterad population, kvinnor som tar väldigt stort ansvar för sin födsel. Grundfrågan var om man kunde överföra erfarenheterna från hemförlossning till sjukhusfödslar, och det visade vara möjligt i större utsträckning än barnmorskorna trott, säger Malin Edqvist.
Barnmorskor får en ny roll
När hemförlossningens långsamma framfödande skulle anammas i sjukhusmiljö fick barnmorskorna lämna rollen som påhejare för att istället guida kvinnorna till att krysta spontant på egna impulser.
Malin Edqvist. Foto: Ebba Edqvist
Kvinnorna fick också själva välja ställning när barnen föddes, på två värkar istället för en.
– I kontrollgruppen hade man 78 procent med bristningsskador, jämfört med 70 procent i gruppen som tillämpade den här modellen. Med tanke på att den inte tycks ha några nackdelar, det skadar inte kvinnorna att göra så här, så är resultatet bra.
Barnmorskor känner skam
Malin Edqvist forskning tar även upp barnmorskors upplevelser när förlossningar slutar med svåra bristningsskador. Efter en djupintervju med tretton barnmorskor visar på stora behov av bearbetning, i en trygg arbetsmiljö.
– Det här visade sig vara ett mer komplext fenomen än jag hade trott. Jag trodde att barnmorskor skulle känna skuld gentemot kvinnan, men inte att de skulle uppleva situationen riktigt så jobbig, säger hon.
